Sosialurinarkiv
Sosialurin 1987-10-22, síða 20
Tak niður PDF av hesari síðu Stórt myndaskrá

hósdagur 22. oktober 1987síða 20

‹ fyrra síða allar 24 síður næsta síða ›

Hendan síðan hevði ongan tekst í PDF-skjalinum. Teksturin niðanfyri er lisin maskinelt (OCR) og kann hava villur.

Tekstur á síðuni

Síða 20 tíðindablaðið Tidindabræv úr Sveríki: Fårokultur i Sverige Stort intresse I Sverige blir vi alltmer metvetna om vårt nord iska broderland Fåroarna Folk har upptåckt att det år ett lampligt resmål, och intresset for tároisk konst och litteratur har nog aldrig vart storre an nu Marianne Debes Dahl och Arni Dahl Jag har haft turen att tráffa paret Marianne Debes Dahl och Arni Dahl i Skinnskatteberg, en liten ort i Sverige mitt emellan Vásterás och Orebro. Marianne har detagit i en kvinnokonferens for fred på Skinnskattebergs folkhogskola och dårefter har hon under fyre dagar besøkt bibliotek och skolor før att berátta om Fárøarna. Fråmst dá om fárøiska barnabøcker, egna och andras. Besøk i grundskolan På formiddagen tisdagen den 13. oktober var jag med paret Dahl i en femte- klasse i Skinnskatteberg. Barnen føljde mycket intresserat med dá Mari- anna beráttade och visade bilder. Ságnen om Risen och Kellingen, »Jåtten och hans kåring«, skulle dra Fåroarna til Is- land blev mycket upp- Barnen fick också prova på att sjunga som skattad. 'n fåroisk barnsång. De flesta elever var for- vånade over att det trots ilt finns så mycket over ensstammelse melien spráken Marianna fick massor av frágor. En pojke ville í ex. veta vilket som ár det størsta føretaget, (kom- paniet) i Fárðarna. Tiden bara rinner ivåg de 45 minuterna år for- bi. I førskolan Nåsta mál før Marianna og Árna ár en med det vackra namnet Solrosen. Hår tráffer vi først en grupp pá ca. 10 barn i åldern 5-6 ár samt tre av personalen. Rummet vi sitter í ár inte mer án 15 kvadratmeter, barnen sitter pá golvet. Ocksá nu visar Mari- anna nágra diabilder till att børja med. Dårefter kommer en livlig dialog igáng. Samtalen rør sig om allt møjligt t. ex. resor, pláster mot sjósjuka m.m. Nágra av barnen har varit pá Mallorca, andra pá olika stállen í Sverige och en har varit í Danmark. Pløtsligt ságer en liten pojke att han har en tand som ár løs och snart førskola pratar alla om løsa tander Marianne nágra och Arni fárøiska nar visor pá kasettband med sig och dár finns bl. a. en som just heter: „Ein tonn er leys hjá mær, ha, ha, ha, ha, ha < Den spelas upp och blir genast mycket popu tar Då samlingen varat ungefår en halv timma, sager en liten pojke: — Nu vill jag gå och leka med mina saker! — Tycker du att vit har snackat nokk nu, Marianna. En af førskollárarna frågar barnen om de vill se bilder ur Mariannas barn- bøcker. Flera barn ropar ja, men Marianna såger: — Men han som ville leka, måste få gå nu. Så viser Marianna bild- er ur en bok som handlar om en kattunge. Nu he också en grupp barn i 3-4 årsåldern kommit med. Hele tiden håller Mari- anna en fin kontakt med barnen. Nágra sprák- problem ár det inte. ságar En kopp kaffe med Gustaf Frøding Vi blir bjudna pá kaffe pá førskolan och fár dá till- fálle att prata med personalen. En av kvinnorna heter Inge-lill. Ba Marianna Debes Dahl greiðir frá fyri einum 5. flokki í Skinnskatteberg í Sveríki Det føranleder Árna Dahl att børja deklamera: — Såv, sáv, susa, våg, vág, slá .. av Gustaf Frøding. „Í sågen mig var Inga-Lill den unga månde gå?« Årni har haft svensken Bjørn Hagstrøm som lárare pá Fróðskaparsetur Feroya í Tórshavn. Det ár vál orsaken tilll at han kan Frøding-dikter utan- till pá svenska. Gustaf Frøding var jámnárig med R. C. Effersøe, Jóannes Patursson och de andre re: Debes Dahl hevur skrivad hetta versid år einum føroyskum barnasangi á talvuna i skúlanum i Skinn- ikatteberg Nr. 120... 22. oktober 1987 månnen i Feringafelag- num. Dikten om Inga-Lill skrev han omkring 1890. Och varfør inte avsluta den hár lilla fárøiska kulturrapporten från Sverige med just Såv, såv, susa. Vág, vág, slå … av Gustaf Frøding. Den finns i diktsamlingen Dikter. Nya Såv, såv, susa. Såv, såv, susa, våg, våg, slå, I sågen mig var Ingalill den unga månde gå? Hon skrek som en vingskjuten and, når hon sjøn det var nár siste vár stod grøn. De voro henne gramse vid Østanálid, det tog hon sig sá illa vid. De voro henne gramse før gods och gull och før hennes unga kárleks skull. De stucko en øgonsten med tagg, de kastade smuts i en liljas dagg. Sá sjungen, sjungen sorgsáng, Í sorgsna vágor smá, Sáv, sáv, susa, vág, vág, slá! -