týsdagur 23. januar 1990síða 13
‹ fyrra síða allar 24 síður næsta síða ›
Hendan síðan hevði ongan tekst í PDF-skjalinum. Teksturin niðanfyri er lisin maskinelt (OCR) og kann hava villur.
Tekstur á síðuni
Nr. 9 — 23. januar 1990
tíðindablaðið
% F:
Gånge-Rolfsstenen i Hattarvik
kom vågen att gå alldeles
bredvid stenen. Normalt
skulle den ha blivit gomd
under jordmassor i vågs-
lånten, men istållet bygg-
de man en lodråt vågg av
sten mot vågen samt åven
sidovåggar av sten. På så
sått har Rolfsstenen fått
en markerad hedersplats.
Fåringarna viser re-
spekt och omtanke om
sina sågner och myter.
Terasser och
stigar
Det år lått att gå på skrå
hår, hela fjållsidan ligger i
terasser och fåren har
trampat upp bekvåma
stigar.
Det år lustigt / stuttligt
att se att ett enda får kan
ha så många fårgskiftn-
ingar i sin påls och hur bra
dessa nyanser harmonier-
ar med grås, jord och sten
i omgivningen.
Fåren år nyfikna och
kommer fram och luktar
på kameran.
Kulturmønster
Uppe pá fjallheden finns
kilometerlánga stenmur
ar, som omgárdar de olika
ágarnas hagar. De ár
mycket noggrant och vål
byggda. Vilken tid det
máste ha tagit! Var arbet-
et frivilligt ellar hade man
trálar?
Hemma hos Emma
och Zacharias
Det ár min sista kváll pá
Fugloy och jag ár pá be-
sek hos Emma och Zacha-
rias Zachariassen i Uttar-
stova. Har sjålv bett att
få komma. Det har nåm-
ligen inte blivit så många
bilder av hur månniskor
bor och lever i familjen.
Vad jag ska fotografera
vet jag inte, tånker bida
och se, kameran finns
iallafall med.
Zacharias år bonde och
gården Uttarstova ár
hans fádernegárd.
Teolog, skeppare
och skolpojkar
Emma och Zacharias har
fyra soner. Den áldste,
Jákup ár student och
láser teologi í Reykjavik.
ég
+
Nummer två år trål-
skeppare hemma i Fåro-
arna. Just medan vi sitter
hár vid køksbordet, pratar
och dricker kaffe och ser
ut over Fugloyarfjorden
passerar en trålare forbi
kanske en sjomil bort:
Dárute går Kristian,
sager Zacharias.
De båda yngsta, Klias
15 år och Røgvi 9 år bor
hemma hos fóraldrarna
och går i folkskolan i
Kirkja. Elias ár inte
hemma just i kváll, han
har rest till Klaksvik.
Gamla saker / lutir
Vi børjar så småningom
att tala om gamla tider
och gamla saker. Jag und-
rar om det finns något
samlat på Fugloy. Nej,
något muséeum finns inte
hår, men en del gamla red-
skap, husgeråd och lik-
nande, finns vål på de
flesta gårdar, får jag som
besked.
Zacharias och Rogvi går
upp på vinden. De vånder
tilbake med några fore-
mål / lutir/. Bland annat
vecklar Zacharias upp ett
Zacharias med ett tråstycke, som skulle skydda fångstmånnens rep
så
Ett får med många fårgnyanser
paket — det år kanske tio
lager av aoljat papper,
såckvåv, vanligt tyg och
åter oljat papper. Till slut
kommer det fram ett
gammalt handtillverkat
lás, som hans farfar gjort
Hár finns áven ett
meterlángt
som man lade øver klipp-
kanten før att skydda
repen, dá man firade ner
fángstmánnen, som skulle
plocka ágg eller fánga
fágel pá klipphyllorna
Nu fár du se saker
trastycke,
som jag aldrig sett førr
under alle ár som Zacha-
rias och jag varit till
sammans, sager Emma.
Muséeum i køket
Efter ytterligare en
timma har »muséet» vuxit
till våldiga dimensioner.
Hela koket ár fullt av
gamla radioapparater,
fotogenlampor, lyktor,
mjolkflaskor, seldon,
hackor och spadar, ull-
kardor, mangelbrådor och
så naturligtvis massor av
specialgrejor till fiske och
sjofart. Rogvi år entusi-
astisk och ståller upp till
fotografering med alla — orna ar tanda och den lilla
sorters prylar / lutir bygden har fátt ett
Sist bár man in stora exotiskt skimmer over
traver av gamla bocker sig. Utenfor Keldhuset
biblar och postillor, en del traffar vi Petur Gilbert
flera hundra år gamla. Så och hans fru Marianna. Vi
blir åven kammeran inna språkar en stund. Så går
for koket fylld vi in
Hattarvik
»by night«
Marianna och Arni komi
1990"
tet va art
er också inom doørren. Vi ;
Arne Antonsson
sitter alla och pratar
Stámningen ar god
hýrurin er góður
Sá ságer vi godnatt och
vandrar »hem«. Gatlykt-
Rógvi med lampor och en !ykta
————————————————MMMIMXCXIXMIIMME