leygardagur 20. juni 1992síða 14

Nr. 115 — 20. juni 1992 Ferdamannabræv Einaferd Føroyar, altid Føroyar. Hesi orðini hóska væl svenska føroyavinin, Arne Antonssen, sum hevur vitjad i Fóroyum á næstum hvørjum ári nú í mong mong år. Alskur hansara til føroysku náttúruna, til fólkið og ikki minst til ríku foroysku mentanina er sera stórur. Hetta sæst m.a. aftur í teimum mongu greinum, sum hann hevur skrivað til Sostalin nest SEINASÍU GFINI. x Vit hava nú fingið sendandi eitt heldur vanligt ferða- mannabræv frá sama Arne Antonssen og tað snýr seg um eina vitjan hansara í Vágum í fjór. Vit prenta brævið saman við nókrum myndum, sum Arne sjálvur hevur tikið. irne Antonsen er pensineraður lærari og fæst í dag ', } ! i ? hiø FU AFEYU TET SVERJA Føro 0. Hann er ein av teimum, sum var kendar í Svóríki við skriving sind. 8 Jag stiger upp klockan halv sex. Ídag skall jag resa till Fåréarna. Packn och kameravåskan tre ingen gjordes klar igår. Ryggsåcken våger tio kilo Det skall bli en kort visit bara en vecka. Jag tånker besøka skolor i några bygder och sedan skriva reportage i svenska tidningar och kanske i Sosialurin. Min sonhustru kør mig i bil till flygplatsen i Vásterás. Planet lyfter klockan 9.15 och en dryg timme senare lander det i Køpenhamn. Klockan 13.30 far plan- et med Atlantic Airways till Fárøarna och klockan 15.00 lokal tid, lander vi pá flygplatsen pá Vágar. Pá Atlantic Airways kontor hámtar jag anvisn- ingen pá det rum, med „bed and breakfast< som jag bestållt och dár jag skall sova i natt. Møter en bonde Så tar jeg ryggsåcken på mig och børjar vandra mot Sørvågur. Det ár skønt att strácka pá benen ett slag efter allt sittande. Skønt också att vara tillbaka på Fårcarna igen. Jag kan se toppen av Tindholmen sticka upp bakom fjållet och långst ut i våster skymtar Myki- nes. Påminner mig en kort dikt av Christian Matras: »Drekki mær eyguni full av havi i morgun Og livi« Halvvågs framme i Sør- vågur ser jag en bonde ute på ett fålt. Han år i fård med samla ihop ho till en såte. Eftersom jag år upp- vuxen på en bondegård, år jag intresserad. Dårfor lámnar jag landsvågen och går fram till mannen och børjar att prata. Han beråttar att hann ár pensionår (som jag), men att hann brukar hjålpa sonen med gården. Vi hinnar åven prata om Hedin Bru och om grinde- dråpet i Sørvågsfjorden, som det beråttas om i Feðgar á ferð. arbetet pá Lása sagor Sá ár det dags att fort- sátta vandringen mot Sør- vágur. Bjarna Haraldsen heter den jag ska hyra rum av. Hon ár en ung sjø- manshustru, som hyr ut Overnattningsrum till turister via Kunningar- stovan i Tórshavn. Hon har egna barn och tar dessutom emot dagbarn i sitt hem. Sørvågur. Tindholmen sticker upp spetsen bakom fjållet. Lángst ut i våster skymtar Mykines Jag beråttar att jag år pensionerad lårare och att jag undervisat på Tårna folkhogskola i Sverige många år. Bjarna talar då om att hon gått en termin på Får- oarnas folkhøgskola i Tórshavn. Vi har flere gemensamma visar det sig. Det blir ganska mycket pratat om Jens Pauli Heinesen och hans bøcker om barnaåren i Sanda- vágur. Bøcker, som jag ocksá har lást. Familjens yngsta dotter Jórun, fyra ár gammal kommer med en sagobok pá fárøiska och ber mig lása. Barn ár naturliga. Jag lásar pá svenska — vi ser pá bilder och pratar. Var och en pá sitt sprák. Jag tror att hon førstár. Pá kvállen tar jag en promenad tillsammans med en dansk relamman, som liksom jag ár gást- ande turist hár. Senare ser vi på fárøisk TV tillsammans med vård-familjen. vanner, Onsdagen den 28/8 Treduppelt arbete Klockan halv åtta sitter jag i koket och áter morg- 5 8