mikudagur 17. september 2003síða 7

12 Nr. 175 - 17. september 2003 Nr. 175 - 17. september 2003 13 ANNA LINDH Maria Olsen Sverige led en oerhörd svår förlust när vår mest lysande politiker Anna Lindh plöts- ligt blev knivhuggen i förra veckan och hastigt avled. Vi är många som känner både sorg och vrede över händelsen. Hur kunde detta ske? Ännu en svensk top- politiker har mördats och därmed rönt samma öde som Olof Palme 17 år tid- igare. Det känns tomt efter Anna Lindhs död samtidigt som alltför många oupp- klarade frågor återstår och mystiken tätnar inte minst i och med att hennes död in- träffar på en sådan histor- iskt laddad dag som 11 september. Tre och ett halvt år tid- igare hade jag äran att träffa Anna Lindh person- ligen under ett av hennes besök i Malmö då hon inspekterade några EU- finansierade företags- projekt. Jag och min man Búi Tyril berättade för henne om vår dåvarande lokaltidning som hade en viss anknytning till några av projekten. Det som då slog mig var att hon var förvånadsvärt ungdomlig i uppträdandet – hon verkade inte alls känna sig för- pliktigad att uppträda i någon slags "politiker" roll, eller rättare sagt som en utrikesminister. Det var som om hon inte var med- veten om detta rollspel – eller var hon helt enkelt bara sig själv: trevlig, öd- mjuk och lyssnade med stort intresse. Förmodligen var det en av förklaringarna varför hon blivit så populär. Som journalist Ingrid Hed- ström utryckte det i en DN artikel: "Utländska journal- ister fascinerades av den blonda tvåbarnsmamman som på dagen spelade en stjärnroll på världsscenen och på kvällen tog pendel- tåget hem till Nyköping." Anna Lindh utsågs till utrikesminister i oktober 1998 efter att ha varit riks- dagsledamot vid 25 års ålder och 1994 regerings- ledamot som miljöminister. Under Sveriges halvår som EU ordförande våren 2001 fick Anna Lindh visa något av hennes potential då hon tillsammans med EU:s utrikestalesman Javier So- lana och utrikeskommissio- nären Chris Patten tog ledningen för EU:s försök att smida ihop medlems- ländernas agerande till en gemensam utrikespolitik. Anna Lindh och EU spel- ade också en viktig roll för att avvärja öppet krig i Makedonien, något som i efterhand framstår som en utrikespolitisk höjdpunkt för EU. Hon vann upp- skattning som en välinfor- merad och målmedveten politiker, en tuff förhand- lare och hade ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter och social rätt- visa. Jag kände chock och bestörtning när jag under onsdagskvällen i förra veckan gick ut på internetet för att som vanligt lyssna på svenska webbnyheter, bara för att upptäckta ny- heten om att Anna Lindh blivit knivhuggen. Kunde verkligen någon vilja skada Anna Lindh av alla människor? En sympatisk kvinna som dessutom är Sveriges utrikesminister. Det kändes mycket overk- ligt och samtidigt riktigt obehagligt som en kusligt konkretiserad hotbild mot den svenska demoktratin. Varför kunde ingen för- hindra detta? Det var också helt ofattbart att gärnings- mannen kunde försvinna spårlöst utan att bli tagen. Inte ens ett enda vittne kunde beskriva honom ordentligt. Som om alla var helt handlingsförlamade. Hade inte vår utrikes- minister, den mest profiler- ade personen under folk- omrustningskampanjen för euron, något livvakts- skydd? Jag lyssnade med jämna mellanrum under kvällen på nyheterna och surfade runt på webbtidningarna. Vid midnatt informerade Göteborgs-Postens nät- version att operationen fortfarande var igång men läget var kritiskt. Läsarna kunde också läsa Anna Lindhs sista chatt med GP:s läsare om folkomröstn- ingen om euron samma dag dådet ägde rum. Detta visade sig vara Anna Lindhs sista politiska handling innan hon dog. Efter en orolig natt då dödsbeskedet på morgonen snabbt spreds ut i världen kändes allt väldigt tomt. Sveriges stolthet, mångas framtidshopp – en given efterträdare till statsmin- ister Göran Persson - hade så hastigt tagits ifrån oss. Läsarbrev strömmar in på landets redaktioner och en Josephin skriver så här. "På sätt och vis känns det lite konstigt att bli så ledsen och förtvivlad över en främlings bortgång. För de flesta av oss kände inte Anna Lindh personligen. Fast på ett annat plan är det inte alls konstigt att gråta och snörvla över Anna Lindhs död för hon re- presenterade vår, och demokratins, röst ‘där ute’. För mig har den varma känslan av stolthet främst spritt sig i kroppen när någon nämner Sveriges öppenhet, Sveriges kämp- ande för mänskliga rättig- heter. (…) Hon var fightern som stod på de svagas sida, hon verkade helt enkelt vara en snäll människa. För mig kommer hon alltid att vara en inspirationskälla." Sverige är i sorg och chocktillstånd. Under loppet av två decennier mördas två av landets mest framstående politiker. Och detta i ett av världens mest konfliktfria länder. Tusen- tals människor tände ljus, lade ut blommor runt om i Sverige samt genom demostrationer hedrade Anna Lindh och manifeste- rade för demokrati och mot våld. Journalister jämförde henne med Hjalmar Branting och Olof Palme och menar på att Sverige hade en utrikesminister med samma bredd och kompetens som en Joschka Fischer eller en Tony Blair. Gråtande UD-medarbetare sörjer den bästa chef de någonsin har haft. EU kommissionären Chris Patten uttrycker det: "Mordet på Anna Lindh sände en tidvattensvåg av chock och avsky genom Europa och vidare ut i världen. Chock inför det meningslösa och slum- partade i denna onda handl- ing. Avsky för att det gällde ett mord på en kvinna som med sådan naturlig och sprudlande vitalitet visat att ett demokratiskt utövande av politiken faktiskt kan vara ett hedervärt äventyr." Statsminister Göran Persson sade bland annat i sitt minnestal: "Det känns så orättvist. Anna Lindh rycktes bort ifrån oss mitt i sin gärning. Mitt i sitt demokratiska arbete, det som hon satte så stort värde på. Hon hade så mycket kvar att göra, så mycket kvar att ge. Som mor, maka, vän, arbetskamrat och politiker. Det är natur- ligt att känna vrede och att söka enkla förklaringar när man är uppskakad. Hur kunde det få hända? Vart är Sverige på väg? Vi vill ju ha ett samhälle som är tryggt för alla. Reaktionen får inte bli att vi sluter oss. Reaktionen måste bli saml- ing. Vi kan aldrig försvara det öppna samhället på något annat sätt. Vi måste visa beslutsamhet och sluta upp kring de värderingar vi vill ska prägla Sverige. Det löfte Anna Lindh gav vid Olof Palmes begravning måste vi idag ge till henne. Såhär sade Anna till Olof: ‘Efter vår förmåga ska vi föra din kamp vidare, kampen för freden, för internationell solidaritet, kampen för ett fritt och öppet Sverige utan rasism och främlingsfientlighet. Vårt tack till dig blir att föra ditt budskap vidare…’ Familjen har mist en maka och mor. Socialdemokratin har mist en av sina skick- ligaste politiker. Regering- en har mist ett erfaret statsråd och en god arbets- kamrat. Sverige har mist en av landets viktigaste före- trädare, vårt ansikte mot världen." Efter Anna Lindhs död är plötsligt den självklara kronprinsessan borta. Analytiker menar att det politiska vakuum som uppstår i Sverige i ett så- dant här krisläge måste snabbt fyllas för att inte skapa politisk och eko- nomisk oro. Erfarenheterna efter mordet på Olof Palme visar också att det behövs en längre tid av politisk stabilitet innan den politiska debatten kommer igång igen. Men det blir svårt att ersätta Anna Lindhs färgstarka karisma och politiska erfarenhet. Som EU kommisionären Chis Patten minns Anna Lindh: "(Det är) ovanligt att en utrikesminister så perfekt personifierar vad utomstående anser vara det bästa med landet. Anna gjorde verkligen det. Som en ledare för en storartad professionell utrikesför- valtning, med en sofistike- rad inställning till de kom- plexa förhållanden som råder inom utrikespolitiken i det 21:a århundradet visade Anna Europa och världen att det verkligen är möjligt att tala om etik och utrikespolitik i samma andetag." Maria Olsen er svii, men arbeiðir sum fotografur í Føroyum. Sosialurin hevur biðið hana hugleitt um drápið av Onnu Lindh Hur kunne dette ske? Veðurmenninir rokna við, at ódnin "Isabel" fer at raka ameri- konsku eysturstrond- ina í morgin VEÐUR Árni Joensen fartekst@mail.dk Í statunum North Carolina, Virginia, Maryland og Pennsylvania eru fólk farin at fyrireika seg til ódnina "Isabel", sum teir seinastu dagarnar hevur flutt seg nærri og nærri ameri- konsku eysturstrondini. Veðurmenninir siga, at ódnin er so ring, at hon hoyrir til bólk 4, sum er tann næstringasti. Í gjár var vindferðin 205 kilometrar um tíman, men veður- mennnir vænta, at vindurin fer at minka nakað, áðrenn ódnin ber við land. Kortini vænta fólk tað ringasta, og seinastu dagar- nar hava timburhandlarnir í South Carolina og New England selt nógv meiri timbur og plátur enn vanligt. Í øðrum handlum hava fólk serliga keypt lummalyktir. Amerikanska herleiðslan hevur boðað frá, at hon um- hugsar at flyta øll herskip og hernaðarflogfør burtur úr økinum, áðrenn ódnin kemur inn á land. Sam- stundis hava teir sivilu myndugleikarnir fyrireikað seg til at flyta nógv fólk burtur frá økinum fram við sjálvari strondini. Tað gekst illa hjá norsku stjórnarflokk- unum á kommunu- og fylkisvalinum mánadagin NOREG Árni Joensen fartekst@mail.dk Allir teir tríggir flokkarnir í norsku minnilutastjórnini høvdu afturgongd á valin- um mánadagin, og serliga illa royndist valið Kristiliga Fólkaflokkinum hjá Kjell Magne Bondevik, forsæt- isráðharra. Flokkurin fekk 6,4 prosent av atkvøðunum. Tað er 2,8 prosentstig í aft- urgongd samanborið við kommunuvalið fyri fýra árum síðani og uppaftur meiri samanborið við stór- tingsvalið fyri tveimum árum síðani. Teir stópru sigursharr- arnir á kommunu- og fylk- isvalinum vóru Framburðs- flokkurin og Sosialistiski Vinstriflokkurin. Fram- burðsflokkurin fekk 16,5 prosent, sum er 4,4 pro- sentstig meiri enn á sein- asta kommunu- og fylkis- vali. Sosialistiski vinstri- flokkurin fekk mánadagin 12,3 prosent av atkvøðun- um, og tað var 4,5 prosent- stig meiri enn á valinum í 1999. Hjá Arbeiðaraflokkinum royndist valið eisini val, sjálvt um flokkurin hevði 0,1 prosentstig afturgongd samanborið við kommunu- valið í 2001. Verður úrslitið hjá flokkinum borið saman við stórtingsvalið í 2001, fekk flokkurin 3,2 prosent- stig meiri hesaferð og er landsins størsti við 27,5 prosentum av atkvøðunum. UTTAN ÚR HEIMI Ársins ringasta ódn á veg ímóti USA Stjórnarflokkarnir fingu ein frammaná Mynd: Reuters Tað var ikki SARS Heildumyndugleikarnir í Hongkong kunngjørdu í gjár, at ein kvinna, sum hevur verið til viðgerðar á einum sjúkrahúsi í býnum, hevur ikki SARS. Upprunaliga hildu læknarnir, at tann 34 ára gamnla kvinnan hevði fingið ta herviligu lungnasjúkuna. Kvinnan hevði nógvan fepur, tá hon kom á sjúkrahúsið, og onnur sjúkueyðkenni bendu eisini á, at talan kundi vera um SARS. Millum annað hevði kvinnan trupulleikar við andadráttinum. Tí varð hon avbyrgd á sjúkrahúsinum, til kanningar í gjár vístu, at talan var ikki um SARS kortini. Myndugleikarnir í Hongkong hava sera umfatandi trygdartiltøk ímóti SARS,. Tá sjúkan gjørdi um seg seinasta vetur, doyðu 299 fólk av henni. Smuglaðu við A.P. Møller Danska reiðaríið A.P. Møller er vorðið partur í einum smuglaramáli, sum hevur vakt ans í USA. Herfyri sendi amerikanska sjónvarpsfelagið ABC ein pakka við evninum uran úr Jakarta í Indonesia til Los Angeles. Pakkin fór við farmaskipinum "Char- lotte Mærsk", sum A.P. Møller eigur, og hóast talan var um uran, hevði sjónvarpsfelagið ongar trupul- leikar við at fáa pakkan umborð á skipið og í land í USA. Endamálið við at senda pakkan við uraninum til USA var at prógva, at amerikonsku tiltøkini ímóti yvirgangi virka ikki nóg væl. Málið er óheppið fyri danska reiðaríið, skrivar Jyllandsposturin. Talsmaðurin hjá ABC sigur, at uranið lá fjalt í einari bingju við innbúgvi, og at hvørki reiðaríið ella umboðsmaðurin hjá tí í Indonesia spurdu, hvat var í pakkanum. Kríggið ov dýrt 60 prosent av amerikanska fólkinum halda, at kríggið í Irak er vorðið alt ov dýrt. Fyri einari viku síðani bað George W. Bush, forseti, Kongressina játta næstan meiri enn 600 milliardir krónur til hersetingina og arbeiðið at endurreisa Irak aftan á kríggið. Hetta er onnur umsóknin av hesum slagnum, tí í vár fekk forsetin 550 milliardir krónur til sjálvt kríggið. Men nú eru nóg nógvir pengar brúktir til Irak- kríggið. Sambært einari meiningakanning hjá blaðnum Washington Post siga 60 prosent av fólkinum, at Kongressin eigur ikki at játta umsóknini frá forsetanum. Men forsetanum nýtist ikki at stúra, tí politikararnir hava sagt, at teir fara at gera eftir áheitanini úr Hvítu Húsunum. Men teir siga seg ivast í, hvussu verður næstu ferð, tí umsitingin hjá Bush hevur longu sagt, at ein umsókn afturat kemur um ikki so langa tíð. Nógvar skitnar íbúðir Nógv fólk í Danmark øtaðust, tá sjónvarpið TV2 fyri nøkrum døgum síðani vísti myndir úr íbúðum, sum vóru so óruddiligar og skitnar, at ein skuldi hildið, at tær høvdu staðið tómar í áravís. Men so er ikki. Sambært Politiken búgva fleiri hundrað fólk í tílíkum íbúðum í Danmark. Myndugleikarnir vita, hvussu vorðið er, men trupulleikin er, at teir hava ikki loyvi at senda fólk at rudda og vaska íbúðirnar. Men nú halda summir politikarar, at hetta skal broytast, tí tað ber ikki til, at fólk búgva soleiðis. Donsku politikararnir kunnu leita sær ráð í Noregi, tí har kunnu heimahjálpir og onnur fara inn í slíkar íbúðir við skrubbu og sápu, sama hvat búfólkini siga. Men tað eru ikki allir norðmenn, sum halda hetta vera rætt. Tore Frost, lektari á lærda háskúlanum í Oslo, sigur við Politiken, at tað er ein spurningur, um norska lóggávan á hesum økinum ikki er í stríð við altjóða mannarættindini, tí tann einstaki má sjálvur ráða fyri, hvussu hann húsast. C M Y K 13 12