leygardagur 6. august 1977síða 14
‹ fyrra síða allar 20 síður næsta síða ›
Hendan síðan hevði ongan tekst í PDF-skjalinum. Teksturin niðanfyri er lisin maskinelt (OCR) og kann hava villur.
Tekstur á síðuni
sosialurin
Føroyar sum ferðamannaland
Det førsta man ligger mårke till i vår Fokker Friedship hade an sjøng hann med høg røst en honon på gin. Men tullaren lát
når man flyger in øver Mykines tankat duktigt, vål vetande att inta blott ordløs. uttan åven sig inte bjudas. Han var ev all
och Vágars flygplats på Fåro vi niirmade oss Det Ode Landet melodiløs sång. Vi kallade hon varsman:s so norgrant gick igen
arna ár vraket efter ett gammalt En mycket stor och kraftig om Egil Skallagrimsson. ts pre om vårt bagage och dárvid hitt
plan, vingløst og førvridet, som mann, med krustigt røtt hår och cis sá sag han ut, med sákert ade resterna av vårt Minne fran
påminner en om att hår kan det vilt skågg, hade smáflaskor med hundra smá vita gatstenar till Island, er till hålften nyttjad
blåsa till ganska illa, om det vill gin alla fickor. Han konverser tånder, som skulle kunna bita av flaska Svarta Døden. Han ansåg
Man drar åt sákerhets
báltet ide skrattande en liten gumma taggtrád. Í tullhuset svávada dá att denna skvátt previs øver
ett snåpp. Men vi hade stråland« iv farmorstyp som hamnat han omkring någon decimete: steg vad som kunne tånkes få
t
solsken och humøret í kabinen bredvid honom och nár vi gick øver marken. och la armen om føras in på Fårderne (vi had
var høgt, ty alla medpassagerar« ner mot den korta landingsban tullaren och fórsøkte at biuda nagot lite dessutom), høll upp
MEST KEYPTA
SKANDINAVIA
TUBBAK í
SIGARETTSNITT
Nr. 51 — 6. august 1977
uteljen mot ljuset och
| }
på Nnagot slags danska: »Tyve
kroner, ska vi si'det?« Han fick
de áskade summan, som han
stoppade i bakfickan, biiddade
ner Svarte Døden igen och gick
visslande vidara soleidis
byrjar tåtturin um Førovar i
bokini »Båsta vagen till
MUCKLE FLUGGA« við und-
irheitinum »Notiser kring en
resa till Island, Fårdarna, Ork-
ney och Shetland«, sum sviarnir
Hans Alfredson og Kim Meur
ling hava givid ut, og i hesi
ferdamannatid vid bædi blad- og
utvarpstjaki um málið er eisini
vert at geva ans, hvat hesir hava
it siga. Vit lata teir koma til
Havnar og taka so táttin upp
aftur Men om livet í hamnen
ir rørligt, var det detso dødart
hotellmatsalen. Vi kom en
kvart før sent till lunchen, som
lutade klockan ett. Och inte en
smørgas kunde vi få. Førsøk på
»jomannshemmet en trøtt
kocka, når vi tittade in i koket
På Sjømannshemmet var det
nobben. Liksom på det andra
hotellet..., trots att dár fortfar
ande satt nagra dystra ortsbor
och át, nár vit tittade in. Vi hán
visades til en korvkioask pá
kajen, men den va ánnu inte
øppen. Det kan inte undvikas
att man måste nåmna att Får6
arna inte år platsen før den som
søker pigg restuarangmiljø? Och
jag tror att den som inte enbart
ir intreserrad av fågelskådning
och fiske på något sátt i forvåg
måste skaffa sig någon person
att kontakta når han kommer til
Fárðarna, annars år det svárt
att komma i slang med folk.
Flera av mina vánner som varit
pá Fårdarna har beråttat om hur
synnerligen festligt och trevligt
det kan gá till bald folk dár, men
vi hade otur med den saken. Det
år ju tråkigt nog så att kontakt-
er mellan fråmligar nåstan ute-
slutande knyts øver en øl eller
dylikt í er bar, pá er restaurang
eller er pub. På Fárðarna står
alltså denna møjlighet icke øpp-
en
Når vi, noga passande den
uppgivna tiden, steg in i hotell
matsalen på kvållen klockan sex
prick, kåndes det som at stiga in
i vántsalen på Larpåomsla skul
uset. Glåmiga patienter satt
tysta vid sina bord oeh stirrade
sløtt i sina citronvand ellet látt
åttol. Sjuksystrarna på Karo
inska år faktiskt våldigt søta
och interesserade av sina pati
enter. Servitriserna på detta
otell, vars namn jag inte vil
nåmna, var jag tvecker att
skriva det, men... de var otroligt
fula, dumma, sura, slabbiga,
kutryggia, fumliga, ohygien
iska, ouppmårksamma, apatiska
och vansinnigt långsamma. Det
later førskráckligt det hár
men de var det!
Men maten var inte sá dum,
faktist, Vi át sill, god, och lomvi
en sjófagel anråttad i en
mørk, vålsmakande sås, møjlig
en med en bitte-liten bismak av
tran. Till detta drack vi det litt
førorenade vatten fåringen kall
ar øl, och »liquid cigars«, en
liten uppfinning so vi inte vill
undanhálla låsaren. På planet
hade vi kopt fina cigarrer i
platfodral. Cigarrena hade vi
røkt før att déva våra hungers
kinslor, men fodralen hade vi
A