Sosialurinarkiv
Sosialurin 1977-08-06, síða 14
Tak niður PDF av hesari síðu Stórt myndaskrá

leygardagur 6. august 1977síða 14

‹ fyrra síða allar 20 síður næsta síða ›

Hendan síðan hevði ongan tekst í PDF-skjalinum. Teksturin niðanfyri er lisin maskinelt (OCR) og kann hava villur.

Tekstur á síðuni

sosialurin Føroyar sum ferðamannaland Det førsta man ligger mårke till i vår Fokker Friedship hade an sjøng hann med høg røst en honon på gin. Men tullaren lát når man flyger in øver Mykines tankat duktigt, vål vetande att inta blott ordløs. uttan åven sig inte bjudas. Han var ev all och Vágars flygplats på Fåro vi niirmade oss Det Ode Landet melodiløs sång. Vi kallade hon varsman:s so norgrant gick igen arna ár vraket efter ett gammalt En mycket stor och kraftig om Egil Skallagrimsson. ts pre om vårt bagage och dárvid hitt plan, vingløst og førvridet, som mann, med krustigt røtt hår och cis sá sag han ut, med sákert ade resterna av vårt Minne fran påminner en om att hår kan det vilt skågg, hade smáflaskor med hundra smá vita gatstenar till Island, er till hålften nyttjad blåsa till ganska illa, om det vill gin alla fickor. Han konverser tånder, som skulle kunna bita av flaska Svarta Døden. Han ansåg Man drar åt sákerhets báltet ide skrattande en liten gumma taggtrád. Í tullhuset svávada dá att denna skvátt previs øver ett snåpp. Men vi hade stråland« iv farmorstyp som hamnat han omkring någon decimete: steg vad som kunne tånkes få t solsken och humøret í kabinen bredvid honom och nár vi gick øver marken. och la armen om føras in på Fårderne (vi had var høgt, ty alla medpassagerar« ner mot den korta landingsban tullaren och fórsøkte at biuda nagot lite dessutom), høll upp MEST KEYPTA SKANDINAVIA TUBBAK í SIGARETTSNITT Nr. 51 — 6. august 1977 uteljen mot ljuset och | } på Nnagot slags danska: »Tyve kroner, ska vi si'det?« Han fick de áskade summan, som han stoppade i bakfickan, biiddade ner Svarte Døden igen och gick visslande vidara soleidis byrjar tåtturin um Førovar i bokini »Båsta vagen till MUCKLE FLUGGA« við und- irheitinum »Notiser kring en resa till Island, Fårdarna, Ork- ney och Shetland«, sum sviarnir Hans Alfredson og Kim Meur ling hava givid ut, og i hesi ferdamannatid vid bædi blad- og utvarpstjaki um málið er eisini vert at geva ans, hvat hesir hava it siga. Vit lata teir koma til Havnar og taka so táttin upp aftur Men om livet í hamnen ir rørligt, var det detso dødart hotellmatsalen. Vi kom en kvart før sent till lunchen, som lutade klockan ett. Och inte en smørgas kunde vi få. Førsøk på »jomannshemmet en trøtt kocka, når vi tittade in i koket På Sjømannshemmet var det nobben. Liksom på det andra hotellet..., trots att dár fortfar ande satt nagra dystra ortsbor och át, nár vit tittade in. Vi hán visades til en korvkioask pá kajen, men den va ánnu inte øppen. Det kan inte undvikas att man måste nåmna att Får6 arna inte år platsen før den som søker pigg restuarangmiljø? Och jag tror att den som inte enbart ir intreserrad av fågelskådning och fiske på något sátt i forvåg måste skaffa sig någon person att kontakta når han kommer til Fárðarna, annars år det svárt att komma i slang med folk. Flera av mina vánner som varit pá Fårdarna har beråttat om hur synnerligen festligt och trevligt det kan gá till bald folk dár, men vi hade otur med den saken. Det år ju tråkigt nog så att kontakt- er mellan fråmligar nåstan ute- slutande knyts øver en øl eller dylikt í er bar, pá er restaurang eller er pub. På Fárðarna står alltså denna møjlighet icke øpp- en Når vi, noga passande den uppgivna tiden, steg in i hotell matsalen på kvållen klockan sex prick, kåndes det som at stiga in i vántsalen på Larpåomsla skul uset. Glåmiga patienter satt tysta vid sina bord oeh stirrade sløtt i sina citronvand ellet látt åttol. Sjuksystrarna på Karo inska år faktiskt våldigt søta och interesserade av sina pati enter. Servitriserna på detta otell, vars namn jag inte vil nåmna, var jag tvecker att skriva det, men... de var otroligt fula, dumma, sura, slabbiga, kutryggia, fumliga, ohygien iska, ouppmårksamma, apatiska och vansinnigt långsamma. Det later førskráckligt det hár men de var det! Men maten var inte sá dum, faktist, Vi át sill, god, och lomvi en sjófagel anråttad i en mørk, vålsmakande sås, møjlig en med en bitte-liten bismak av tran. Till detta drack vi det litt førorenade vatten fåringen kall ar øl, och »liquid cigars«, en liten uppfinning so vi inte vill undanhálla låsaren. På planet hade vi kopt fina cigarrer i platfodral. Cigarrena hade vi røkt før att déva våra hungers kinslor, men fodralen hade vi A