hósdagur 9. januar 1992síða 17

Den hár artikeln handlar om tre syskon, som kom till Sverige í oktober 1941 till en liten ort, Váster- fárnebo, nára Vásterás. „Den 23 oktober. Onni kom till oss«, så har Edit Båckman skrivit i en al- manacka før 1941. Onni var en liten 4-årig pojke från Finland. Onni och hans två syskon har i dag- arna firat 50-årsjubileum i SVErIgt en ortstidning frán september 1941 kunde man lása ett upprop frán organisationen >Rádda Barnen< att ta emot finska barn: „Sverige skall i vinter taga hand om ett tusen- tal finska barn i åldern 2—7 år. Hur många av dessa småttingar kunna få ett tillfålligt foster- hem i Våstmanland?« Tre familjer i Våster- fårnebo forklarade sig vill- iga att ta var sitt barn. Det var en bonde och hans fru, en ogift kvinna som var telefonist, samt en lårarinna och hennes man. De tre barnen Helvi 9 år, Karlo 7 och Onni 4 år låmnade Finlnd med bát från Åbo, tillsammans med 500 andra barn. ] Finland var det krig. De hår tre syskonen hade varit med om en flykt vid jultiden 1939 då hela familen tvingades fly med slåda och håst undan de ryska trupparna i Kare- len. De minns hur ryska flygplan fløg øver vågen och att finskt luftvårnsar- tilleri beskøt planen. Familjen fick ett nytt hem í mellersta Finland. Det var dårifrån de evakuerades till Sverige 1941. Lårarinnan i Vaáster- fárnebo møtte barnen vid nármaste járnvágsstation med taxibil. Hon skulle ta hand om Helvi. Dá bilen kom till bondefamiljen lámnades Onni, dár och bilen fortsatte till telefon- isten, dár Karl skulle bo och slutligen till lárarinn- an med Helv Alla tre minns hur før tvivlad Onni var, han var ju bara 4 ár. Han beráttar sjálv: — Jag minns att jag skrek och att jag sprang efter bilen. En man sprang ikapp mig, och føll omkull øver mig. Sá drogs jag motvilligt tillbaka. Jag sparkade och slogs och dá Edit Báckman, min blivande fostermor, lyfte upp mig, sá bet jag henne. Dá Onni slutligen kom i sáng den kvállen fortsatte han att skrika och gráta. Och hann ropade oavbrut- et: JANOTTA, vilket be- tyder tørstig pá finska, men man førstod ju inte vad han sade. — Till slut fick jag ialla- fall vatten och dá somn- ade jag. De føljande veck- orna var Onni stum, men han minns att hann bruk- ade dansa. — Den førsta mening Síða 17 Karlo háller upp vantar och jacka som han hade pá sig í oktober 1941. — Det var en faster till oss som sydde jackorna, minns syster Helvi jag sa på svenska var »nur rácker det«. Han hade hørt de vuxna såga det mánga gánger. Samtliga de hár syskon- en bor alltså kvar i Sve- rige. Brøderna Onni och Karlo blev adopterade av sina fosterfóráldrar. Helvi for tillbake till hon Finland då var 16 år, men åter vande efter ett par år til De háli kontakt ned sina biologiska SyYSt on i Finland, san ar de t10. Vit har fátt det naniag hår, sågar Onni, alla tre år gifta och har familjer med båda barn och barnbarn Arne Antonsson Syskontrioen med váskorna de hade med frán Finland før 50 ár sedan. Frán vánster, Karlo Bergqvist, Helvi Back- man och Onni Báckman