týsdagur 8. mars 1994síða 11

Tíðindablaðið Nr. 46 —8. MARS 1994 Síða 11 Eva Moberg: Nu ár det månnens tur Nånting måste hånda på global nivå som får mån i allmmánhet att børja se på sej sjålva utifrån. Från ett nåstan hoppløst underlåge har kvinnorna nu nátt sá långt att de kan kråva en motsvarande utveckling hos månnen. FN har haft ett it tre stora konferenser om kvinnornas problem ohc ut- satthet. Redan vid den førsta, 1975, slogs det fast att de nødvendiga fOrindr- ingarna inte kan komma till stånd utan en førándring av mannens roll. Det år alltså høg tid før en FN-konferens om mansrollen och ett de- cennium eller tvá om mans- samhállet í várlden. En sádan FN-konferens skulle kunna ge tyngd át in- sikten om de manliga normernas samband med praktiskt taget alla våra størsta problem. Varken AIDS-epidemin eller be- folkningsexplosionen kan hejdas om inte kvinnomar får råda sjålva øver sina egna kroppar. Ochså kretsloppsekono- min fOrutsåtter i pratiken ett nytt mansideal. FNs gene- ralsekreterare rapporterade 1993 till generalførsaml- ingen att ingen bårkraftig utveckling kan uppnås utan en førándring í mannens kønsroll, liksom i kvinnans. Den kanske allvarligaste føljden av mansrollen gáller barnen och dårmed fram- tiden. Manssamhállet und- ervårderar alltid nørhet, omsorg, månniskokunskap och bamkunskap. Åndå år det på de hår områdena som vår enda møjlighet till Over- levnad och høgre utveckl- ing ligger. Psykologisk analfabetism i en høgtekno- logisk vårld år oacceptabel. De nya kunskaper som har vuxit fram om det lilla barn- ets behov och utveckling alltifrån fostertiden ár något som måste bli hela samhåll- ets angelågenhet øverallt. Når jeg hår før enkelthet- ens skull taler om mán eller mannen, så betyder det inte alla mån, og inte heller den biologiska mannen. Det be- tyder: den gángse mansroll- en, det førhárskande mans- i mán som slår vakt om manssamhállet. Jeg syftar också bara delvis på førhállanden i Norden. Hår har vi trots allt kommit så oerhørt mycket lángre just på det hår om- rådet án många andra lander. Vårt problem år snarast att vi risikerar att falla ytillbaka genom globaliseringsprocessen. Redan det lidande kvinn- or idag utsåtts før skulle vara frågor av høgsta polit- iska dignitet om det gállde mán. Før att bara nåmna ett: kønsstympningen, den mest utbredda tortyren í várlden. Den gør inte bara førlossning utan áven sam- lag till en skárseld, den skapar infektioner och andra sjukdomar och sprid- er HIV genom den stándiga sárbildningen. Naturligvis páverkas áven barnen av detta. Det åligger månnen att få slut på denna »kulturella sedvånja«. Ty den ogifta kvinnan år en icke-person i dessa lánder. Månnen máste førklara: Vi føredrar icke-omskurna kvinnor før åktenskap (något som de sjålva enbart skulle ha før- delar av). Varfør vill månnen ha umskuma kvinnor? Ár det før att látt- are kunn hálla dem nere? Dette ár en av de brád- skande frágor som en FN- konferens om manssam- hállet kanske kunde driva med større hopp om frem- gáng án kvinnokonferens- erna, ty vad mán sájer tas på helt annat allvar. Mán svarar før en øver- váldigande del av all krimi- nalitet — valdsbrott, eko- nomiska brott, trafikbrott m.m. Vapenhandel, knark- handel och prostitution ár de tre størsta branscherna inom vårldshandeln. Gen- om mediavåldet, som nu innpråglas redan på två- åringar fortplantas en bild av Mannen — ett vásen som slår, døðar och misshandlar. Eftersom sá mánga fáder samtidigt ár fránvarende i ALTJODA KVINNUDAGUR barnets vardag år dette djupt illavarslande før fremtiden. Man kunde fylle många sidor bara med uppråkning- ar av alla de negativa kedje- reaktioner mansrollen før med sej. Tyvårr skulle många, kanske de flesta, mån bara uppfatta det som en nedsvårtning av mannen. De blir betydeligt mer størda av faktiska beskriv- ningar av måns beteende ån av det lidande som det med- før. Andra mán såjer att kvinnorna máaste øverta ansvaret och rådda vårlden. De får gårna førklara hur det skal gå till så lánge månnen inte førándras. Det ár mycket svárt før kvinnor att ná verkliga maktpositioner uten att tillágna sej manliga vårderingar, samjidigt som de førhánas av båda kvinnor och mån om de gør just detta. En positiv motvision ár nødvendig før att orka, ann- ars blir man till slut en kopia av det man bekåmpar. Men en alternativ, positiv sam- hållsvision år precis vad många mán i etablisse- manget fruktar mest av allt. Gáma >jámstálldhet<, bara det inte leder till någon verklig førándring. Motvisionen avfårdas all- tid som grundad på kånslor, vilket førutsátts vara djupt komprometterande. Den tysta øverenskommelsen år att kånslor ár kvinnliga — sorg, ømhet, medkånsla, ønskan om att vårda och bevara. Árelystnad dáre- mot, och førakt, aggressivi- tet, nyfikenhet, att vara be- satt av en uppgift, lojalitet mot føretaget, organisa- tionen, gruppen — det ses inte som kánslor. Kánslor ár dels av lágt várde jåmført med tankar, dels ár de bara av en viss sort, námligen sádana som kan kopplas till kvinnor. Tránar man sej att før- kváva de sá kallade kvinn- liga kånslorna så førlorar man ett av de viktigaste ret- skapen før orientering i livet. Då kan man inte långre førstá vad som fak- tiskt sker. Der ár dárfør kvinnor så ofta talar før døva øron. Som nágon sa: »Det ár svårt at førklara før den som inte begriper«. Feminismens motstánd- are, som ofte anser sej føre- tráde førnuft och logik, an- vånder en obesvårad spår- våxling i sin argumentation. Ån har kvinnoma aldrig varit førtryckta, án har mannen en dominerande låggning av naturen. Det år »okvinnligt« att vara aggressiv, ty det tillhør den manliga naturen. Men att som kvinna pátala måns aggressivitet år att svårta ner mån och idealisera kvinnor. Feminismen påstås ha gjort de »fult att vara man- lig«. Men feminismen tror ju inte att manligheten måste vara »ful«. Vi upp- fattar manlighet i egentlig mening som något positivt och inte som hánsynsløshet, egoism, underkuvande, prestigefixering och vald motkvinnor och barn. Man- lighet ár før oss ett rent erotiskt vårde, odefinier- bart, men sprittande av liv, vårma, Omhet och kraft. Det ár ju inte vi uten anti- feministerna som envisas ' med att betrakta brutalitet och okånslighet som man- lighet. Vi talar om en social roll, om faktiska førhálland- en i dagens vårld som vi anser det møjligt att før- åndra, och ett mansideal som vi tror år felaktigt och kan avskaffas. Antifemin- isterna taler om mansrollen som alltigenom orubblig natur, samtidigt som de våxelvis førsvarar den och førnekar dess avtryck i sinnevårlden. Att vilja avskaffa mans- samhållet och skapa ett månniskosamhålle år inte uttryck før manshat, tvårt- om. Det år uttryck før en tro att mån i grunden år båttre ån manssamhållet, att de kan førándras och har før- utsåttningar før att utveckl- as. Manssamhállet har inte utvecklat kárleken mellan kønen. Det har tvártom gjort kárlekan till ett maktspel før kvinnan, ofta hennes enda møjlighet till inflytande, ett strategiskt vapen som í sin tur drabbat báde mannen, barnen och henne sjálv. Så lánge mán behøver tron på kvinnans underlågsenhet før att kånne sej som mán, så långe kan ingetder kønets resurser frigøras och ut- vecklas. Den pinsamt enkla sann- ingen ár føljande: antingen máste mán av en ubetving- lig natur vara betydligt mer stridslistna och erðvrings- lystna án kvinnor. DA blir det ett villkor før allas vår øverlevnad att se till att kvinnor kommer í majoritet i beslutningssammanhang. Och dessa sidor hos mann- en måste då avledas før levas ut i avskildhet från kvinnor och bam. Eller också år den stenhårda mansrollen huvudsakligen kulturellt betingad, och då måste kvinnorna dela makt- en før att detta ska bli uppenbart. Att både håvda mannens stridslystna natur och hans rått att hårska går inte ihop i den snabbt krympande vårld av sårbar teknologi och global tåvlan som han sjålv i stort sett har skapat. Naturligvis inser många mån det hår. Jag tror faktiskt att de flesta innerst inne gør det idag. Men de behåller det før sej sjálva før att inte verka løjliga. Eller de ár rådda før De Stora Grabbarna, de som pá ett ellar annat sátt, genom en eller annan kanal, pá ett eller annet plan, påvrekar deras liv. Det år deras vårderingar, deres gilland- en och ogillanden som stándigt pånytt førs vidare gentom seklerna, dár revo- lutionerna ofta bara ár ett utbyta av Stora Grabbar. Mansidealet | bekråftar hela tiden sej sjålvt. Den ena mansgruppens aggress- ivitet motiverar den andras, och vice versa. Simone Weil har skrivit att vår enda møjlighet att slippa efter- føljare till Hitler i framtiden år att skapa ett storhetsbe- grepp dår Hitler inte ryms. Báttre kan det inte såjas. Men inga mán !:'ssnade, och nu har vi flera hitler pá lut. Den mánskliga hannen ár támligen unik í djurvárlden når det gáller skadegårelse inom arten, mot sina likar, sina honor och sin avkom- na. Vi tror inte att detta år naturligt. Vi tror tvårtom att mannen liksom kvinnan, år ett djur i fángenskap. Så- dana utvecklar ofta sjålvde- struktiva beteenden. Med hjálp av sin større muskelmassa satte han en gång kvinnan i en bur. Han forstod inte att hann dårmed stingde in sej sjálv på samma gång, eftersom mån og kvinnor inte kan leva utan varandra. Nu vet han i allmånhet inte ens om att hann sitter dår. Han tror att det år naturen. En del mån tror till och med att friheten før mannen år att ytterligare førstárka buren. Buren har inte alltid funn- its, troligen år den mellan 5 och 10.000 år. Mån och kvinnor har hjålpts åt att flåta den av vanor, førdom- ar, uppfostran, institution- er, pengar, maktførhálland- en, projektioner och myter. En del kvinnor har lyckats gøra hál í buren och føreta smá turer utanfør. De rapporterar om vårlden dár- ute, till många måns och åven kvinnors førskráck- else och oro. Buren føre- faller vara vår enda trygg- het. Men det ár utenfør den som vi lår kånna våra verk- liga møjligheter. Vi måste få ut månnen ur buren. Annars kommer livet dárnne att førintas. Men uten månnen kan det heller aldrig bli sårskilt ro- ligt dånenfor. Upprigtigt sagt skulle det bli våldigt trist.