fríggjadagur 12. november 2004síða 10

18 Nr. 217 - 12. november 2004 Nr. 217 - 12. november 2004 19 HUGLEIÐINGAR Martin Ekman 2. partur Vad är det då för problem med Ålands självstyrelse i relation till EU? Roten till det hela är nog att Åland med sin särställning är unikt inom EU; Ålands "syskon" står ju huvudsak- ligen utanför. EU har svårt att hantera detta och för- söker undvika problemet genom att låtsas att det inte existerar. I praktiken är problemen av två slag: Det första har att göra med Ålands särställning, det andra har att göra med Ålands litenhet. För det första har det självstyrande Åland ett eget parlament med egen lag- stiftning helt vid sidan av det finska parlamentet och dess lagstiftning, medan EU bara vill hantera själv- ständiga stater och därför låtsas att Åland inte finns. Detta har redan orsakat allvarliga kontroverser. Ett exempel gäller fisket, där Ålands rätt till egen fiske- kvot resulterat i en serie förvecklingar. Ett annat gäller sjöfågeljakten, där Ålands lagar grundade på lång tradition av natur- anpassad sjöfågeljakt ifrågasatts, och Åland dess- utom saknar rätt att självt försvara sig inför EU, vilket lett till flera förvecklingar. Ett tredje gäller EU-böter vid ett lands överträdelse av EU-direktiv, där frågan om vem som skall betala vad till vem orsakat ytter- ligare förvecklingar. EU- böterna döms ut i propor- tion till landets bärkraft, men vilket är landet om Ålands lagting anses ha felat? Alla dessa frågor har orsakat svårhanterliga "triangeldraman", det vill säga djupa konflikter i triangeln Åland - Finland - EU. Framtida triangeldra- man kan dyka upp när som helst. Ett speciellt problem vid sidan av ovanstående utgör språket. Åland är svensk- språkigt, medan EU-ärend- en, som måste gå via Fin- land, ofta är brådskande och av detta skäl där sköts enbart på finska, i strid med självstyrelselagen. För det andra är Åland litet och strävar efter lös- ningar som passar ett örike i Östersjön, medan EU är stort och strävar efter lik- riktade lösningar i hela Europa. Ett typiskt exempel på detta är jordbruket, där EU som bekant har ett regelsystem avsett för jordbruk som industri snarare än som skötsel av djur och natur. När sådana regler skall tillämpas på det lilla Åland med sitt små- skaliga och miljövänliga deltidsjordbruk fungerar det inte. (Alla ålänningar som sett den prisbelönta dokumentära kortfilmen "Den lyckliga kon" vet vad jag menar.) Kommer jord- bruket på Åland att överleva EU? Man kan ge flera exem- pel på tänkbara framtida hot, hot som kanske aldrig kommer att bli verklighet eller som kanske kommer att bli det - ingen vet i förväg. Första exemplet: Åland hade tidigare två slakterier. Nya EU-regler krävde dyra investeringar och det ena slakteriet fick lägga ner. I framtiden skulle nya ändringar i EU- reglerna kunna få det återstående slakteriet på fall. Kommer slakteriet på Åland att överleva EU eller kommer ålänningarna mot sin vilja att tvingas till långa EU-djurtransporter utanför Åland? Andra exemplet: Det pratas i EU- korridorerna om enhetlig banklagstiftning för hela EU. Åland har en egen bank, Ålandsbanken, av fundamental betydelse för den åländska ekonomin och näringslivet, liten och väl- skött. Den har tidigare en gång beviljats ett undantag från finsk lagstiftning på grund av sin litenhet och speciella funktion, något som knappast skulle in- träffa med EU. Kommer Ålandsbanken att överleva EU? Det är uppenbart att vitala delar av Ålands sär- ställning och särprägel inte är förenliga med EU:s nu- varande sätt att fungera och snarast går på tvärs mot utvecklingen inom EU. Detta är inte bara en fråga för Åland, utan en mycket vidare fråga. Hela Ålands- exemplet på fredlig kon- fliktlösning - från NF:s beslut till nutidens utvid- gade självstyrelse - riskerar att förlora i trovärdighet i omvärlden. Hur skall en liten och trängd part i en konflikt med sitt moderland kunna lita på att ett förslag om självstyrelse i stället för självständighet kommer att hålla? Även om själv- styrelsen införs och görs aldrig så garanterad i relation till moderlandet, kan den ju i någon oviss framtid delvis manipuleras bort genom svåråtkomliga processer i mellan- eller överstatliga organisationer av typ EU. Det är nödvänd- igt att skapa förtroende och tillit till lösningar med självstyrelse, lösningar som håller även i internationella och globala sammanhang. Det ljusa avsnittet: Nya idéer och framtida möjligheter Freds- och konfliktforsk- aren Kjell-Åke Nordquist konstaterar att många av de väpnade konflikterna i världen idag har det ge- mensamt, att människors identitet är ett bärande element i motsättningarna. Mer än hälften av alla på- gående väpnade konflikter gäller frågor, inklusive territorium, som är rela- terade till identiteten. Att stycka upp stater med utpräglade minoriteter i självständiga stater för varje folk med egen identi- tet vore ogörligt och skulle dessutom riskera att också leda till väpnade konflikter. Alltså måste man finna någon konstruktiv ny lös- ning på människors grund- läggande behov av att få sin identitet tillgodosedd. Nordquist ser för sig en framväxande internationell struktur med tre olika en- heter: självständiga stater, internationella organisa- tioner (EU, FN etc.) och vad han kallar suveräna samhällen. De sistnämnda skulle vara självstyrande områden som Åland, men med en nyskapad rätt till egna relationer till de internationella organisa- tionerna (jag föredrar nedan att kalla dessa om- råden suveräna autonomi- er). Samma insikt om be- tydelsen av självstyrelse för identitet och fred präglar det initiativ som tagits av fursten Hans-Adam II av Liechtenstein i FN. Hans syfte är att få till stånd ett internationellt system för att tillvarata små folks rätt till autonomi. Tanken är att rätten till autonomi skulle erkännas och regleras på något sätt inom ramen för FN. Folkrättsjuristen Lauri Hannikainen har kom-plet- terat detta med att föreslå att man inrättar ett speciellt organ eller en speciell rap- portör för autonomifrågor inom FN. Gemensamt för dessa olika tankegångar är att självstyrelse måste ges en förstärkt internationell roll för att skapa ett alternativ till självständighet, ett al- ternativ som kan tillgodose människors befogade an- språk på identitet och där- igenom vara fredsskap- ande. Sådana internatio- nellt erkända självstyrande territorier skulle kunna kallas suveräna autonom- ier. Internationellt erkänd självständighet bärs som hittills upp av suveräna stater; dessa har, utöver egen lagstiftningsmakt, rätt till egna utrikes relationer och eget militärt försvar. Internationellt erkänd självstyrelse skulle bäras upp av suveräna autonomi- er. Dessa skulle ha, utöver egen lagstiftningsmakt, rätt till egna relationer med internationella organisa- tioner; för övriga yttre relationer och militärt för- svar ansvarar däremot moderlandet. Stater som är medlem- mar av EU lämnar över vissa av sina befogenheter dit mot att de får inflytande via kommissionen, minist- errådet etc. Små autonom- ier kan inte rimligen ges samma inflytande som dessa stater, men kan då inte heller rimligen lämna över delar av sina befogen- heter på samma sätt. Lös- ningen på detta måste vara att låta autonomierna han- teras på ett eget och fri- stående sätt i relation till EU. En möjlighet vore att skapa någon form av separat institution inom EU för suveräna autonomier. Denna skulle tillförsäkra de av autonomierna som önsk- ar delta såväl direktkontakt som särlösningar. En annan möjlighet vore att låta autonomierna fritt ansluta sig eller inte ansluta sig till EU-beslut. Detta skulle likna den väl fungerande fria anslutningsrätt de nord- iska autonomierna har till beslut fattade av Nordiska ministerrådet. En tredje möjlighet – och sannolikt den bästa – vore att låta autonomierna i princip stå utanför men ha ett gemen- samt löst ramavtal med EU, som vid behov kan kom- pletteras med individuella specialavtal. Hur man än gör är det nödvändigt att tillförsäkra autonomierna en egen stabil ställning i relation till EU och även till FN. Detta är väsentligt inte bara för Åland utan lika väsentligt i det globala perspektivet, det vill säga för en strävan efter ett fredsskapande sy- stem med suveräna auto- nomier. Representanter för åtskilliga folkgrupper i främst Östeuropa och Asien har besökt Åland för att studera dess självstyr- else. Ålands regering och Finlands utrikesminister- ium har etablerat ett sam- arbete för att möta denna efterfrågan i främmande länder på kunskap om Ålands ställning. Till följd av behovet finns Ålands självstyrelselag numera til- lgänglig på 8 olika språk. Den i autonomifrågor in- ternationellt erfarna juriste- n Elisabeth Nauclér vid den åländska regeringen har framhållit, att om frågan om autonomilösningar reg- lerades internationellt och institutionaliserades skulle det med all säkerhet vara ett bidrag till världsfreden, och att Ålands självstyrelse skulle kunna tjäna som exempel och inspirations- källa. För att Åland, med sina rötter i NF, skall kunna fylla denna viktiga funktion av inspirerande exempel, måste man kraftfullt för- ändra relationen mellan Åland och EU. Allt det här handlar ytterst om en mycket central men ofta bortglömd rättighet: rätten att vara liten och annorlunda. Att respektera rätten att vara liten och annorlunda är att bidra till fredsskapande verksamhet, att bidra till välfungerande demokrati och att bidra till kulturell mångfald i den stora värl- den! Litteratur Bring, O (2002): Ålands självstyrelse under 80 år: Erfarenheter och utmaningar. Ålands landskapsstyrelse, 119 s. Fagerlund, N (1997): Autonomous European island regions enjoying a special relationship with the European Union. I Lyck (red): Constitutional and economic space of the small Nordic jurisdictions. Nordiska institutet för regionalpolitisk forskning, 90-121. Fagerlund, N (1997): The special status of the Åland Islands in the European Union. I Hannikainen & Horn (red): Autonomy and demilitarisation in international law: The Åland Islands in a changing Europe. Kluwer Law International, 189- 256. Hannikainen, L (1998): Self- determination and autonomy in international law. I Suksi (red): Autonomy: Applications and implications. Kluwer Law International, 79-95. Nauclér, E (2001): Ålands självstyrelse - en modell att kopiera eller en källa till inspiration? I Jansson & Salminen (red): Den andra Ålandsfrågan - Autonomi eller självständighet? Julius Sundbloms minnesstiftelse, 145-164. Nordquist, K-Å (2001): Åland i ett jämförande internationellt perspektiv. I Jansson & Salminen (red): Den andra Ålandsfrågan - Autonomi eller självständighet? Julius Sundbloms minnesstiftelse, 95- 101. Quayle, R (1990): The Isle of Man constitution. I Robinson & Mc Carroll: The Isle of Man – Celebrating a sense of place. Liverpool University Press, 123-132. Young, G V C (1999): A brief history of the Isle of Man. Mansk-Svenska Publishing Co, 2:a reviderade upplagan, 39 s. Det mörka avsnittet: Orosmoln och framtida hot TINGHELLUDEBATTIN Rúni Rasmussen B.S.S.c. í stjórnmálafrøði, MA-lesandi í søgu og mentanarfrøði USA snaraði til høgru Valdystirnir millum John Kerry og George W. Bush vóru mangan harðir. Demo- kratarnir royndu at koppa sitandi forseta. Stórur part- ur av heiminum, og kanska serliga stórur partur av evropeararum, ynskti sær annan forseta. Men tað eru jú ikki evropeiskir ella aðrir veljarar, sum skulu velja amerikanskan. Avgerðin liggur hjá fólkinum í mátt- miklastu tjóð í heiminum. Amerikanski veljarin hevur talað. George W. Bush gjørdist sigurharri á valinum 2. november. Fólk- ið valdi ein sterkan, av- gjørdan, fólksligan og dugnaligan mann at leiða tjóðina tey komandi fýra árini. George W. Bush vann ein greiðan sigur á demo- kratiska valevninum John Kerry. Bush fekk 282 val- menn og Kerry fekk 252 valmenn. Tað valevni, sum fær 270 valmenn, vinnur forsetavalið. Bush fekk 3,5 mió. fleiri atkvøður enn Kerry. Bush fekk 51 % av atkvøðunum og Kerry fekk 48 % av atkvøðunum. Bush fekk 8,7 mió. atkvøður fleiri hesuferð í mun til 2000. Republikanararnir vunnu ikki bara forsetavalið; teir høvdu framgongd í Um- boðsmannatinginum og Senatinum. Sostatt eru bæði útinnandi valdið (for- setin) og lóggevandi valdið (Kongressin) undir republi- kanskum ræði. Valið var ein lemjandi ósigur hjá demokratunum, men ein óførur sigur fyri høgra- kreftirnar. Sigurin gevur Bush góður umstøður og møguleikar at reka ein politikk, sum í stóran mun er grundaður á konservativ virði. Tað er púra greitt, at USA snaraði til høgru 2. november. Anti-bushisma Tað eru mong, sum ikki dáma George W. Bush. Tað hava tey sjálvandi rætt til. Men tað, sum er ræðandi, er ógrundaða og ósiviliser- aða haturið móti Bush. At finnast at Bush, siga ræðu- søgur um hann, háða og tala vanvirðisliga um hann, er næstan vorðið ein ser- støk ítróttargrein. Ein fordómur er ein meining um ein persón ella bólk, sum er grundað á óvilja, uttan støði í veru- leikanum. Fordómar móti Bush hava spjatt seg sum ein pest kring allan heim, serliga í Evropa. Ofta eru fordómarnir úrslit av eini heimsáskoðan, sum sigur, at Amerika er eitt sjálvrætt- víst og stolt land, sum dám- ar væl at vera heimspoliti og fegið vísir sínar hern-að- arligu musklar. Ein slík heimsáskoðan er bæði barnslig og snævurskygd. Hon er grundað á vantandi vitan um Amerika og al- tjóða viðurskifti, og áskoðanin hevur tann veik- leika, at hon ikki sær veru- leikan í einum størri sam- anhangi. Henda anti-ameri- kanisma er høpisleys og láturlig. Grundarlagið er fordómar, og ikki vit og skil og ein vilji til at skilja aðrar mentanir betur. Hesi fólk, sum eru ímóti Bush og hata hann, hava onga orsøk at vera stolt av sínum áskoðanum. Henda Anti-bushisman sigur meir um bushhatararnar enn um Bush. Hesi eru um at drukna í sínum egnu for- dómum og sjálvrættvísi. Tey kunnu ikki skilja, hvussu ein kristin, endur- føddur, konservativur og høgravendur maður kann sita í heimsins mátt-mikl- asta embæti. Teirra sjónar- ringur er so smalur, at hetta kunnu tey als ikki fata. Hetta sigur okkum greitt, at tað er ikki persónurin George W. Bush, ið teimum ikki dámar, men tey virði og politikk, sum hann stendur fyri. Aloftast hava hesir bush- hatararnir lítla og onga vitan um Bush og hansara persónligheit og avrik. Ein rithøvundur sigur um lívið hjá Bush áðrenn 1984, at tað var "a study in failure". Hetta árið byrjaði hann at liva eitt málrættað lív. Tá var hann 38 ár. Bush hjálpti pápa sínum at vinna forsetavalið í 1988. Hann gjørdist stjóri í base- ballfelagnum Texas Rang- ers, og gjørdist hetta ein sólskinsøga undir hansara leiðslu. Í 1994 varð hann valdur til guvernør í statin- um Texas. Bush varð aftur- valdur í 1998 við 68,6 % av atkvøðunum. Í 2000 vann hann forsetavalið. Hesi avrik telja lítið og einki í hugaheiminum hjá einum bushhatara. Bush er jú ein býttlingur, sum ikki dugir at málbera seg. Bush tók BA-prógv í søgu í 1968 frá Yale Fróð- skaparsetrinum og MBA- prógv á Harvard Business School. Fyri ein bushhatara hevur hetta ongan týdning. Tað er jú greitt, at Bush er ikki serliga intelligentur. Virðing og toleransa fyri Bush og teimum virðum, ið hann stendur fyri, er ikki pláss fyri hjá einum sonn- um bushhatara. Evropeisk toleransa Í einum heimi við ymiskum hugsjónum, religiónum og heimsáskoðanum, er tað sera týdningarmikið at hava vilja og evni at skilja tey, sum hava aðra fatan enn ein sjálvur. Ymiskleikin gerst alt meiri sjónligur í einum globaliseraðum heimi. Virðing fyri øðrum menn- iskjum er eitt kjarnuvirði fyri eitt nútímans og sivili- serað menniskja. Ofta verður tosað um toleransu. Toleransa er ein vilji at góðtaka og virða meiningar, fatanir og at- ferð, sum ein sjálvur ikki stuðlar ella tekur undir við. Tað er einki dulsmál, at toleransa verður mett at vera eitt sereyðkenni fyri nútímans Evropa. Sagt verður, at vit skulu virða trúgv, virði og áskoðanir hjá øðrum menniskjum. Hetta ljóðar vakurt og menniskjaligt. Skulu vit vísa toleransu fyri øllum mentanum og menniskjum? "Sjálvandi" verður sagt. Tíverri er henda evropeiska tolerans- an ikki galdandi fyri Amer- ika, og als ikki fyri George W. Bush og teimum virð- um, ið hann stendur fyri. Ein hópur av evropeararum virða ikki, at Bush er ein endurføddur kristin, sum ikki skammast við sína trúgv og gudslív. Bush er íðin mótstøðumaður móti fosturtøku og íðin tals- maður fyri hjúnabandi millum mann og kvinnu (ikki millum mann og mann ella kvinnu og kvinnu). Tað er ófatiligt fyri ein verðsligan evrope- ara, at máttmiklasti polit- iski leiðarin í heiminum er játtandi kristin og er móti fríari fosturtøku. Bush tykist av vera ímyndin av kristnari fundamentalismu í hugaheiminum hjá mong- um evropeararum. Hvussu ber tað til, at amerikanska fólkið hevur valt ein per- sónliga trúgvandi mann til at vera forseti teirra? Hetta hava mong ilt við at skilja. Toleransan sum evropearar eru so stoltir av, røkkur ikki til konservativ, høgravend kristin í Amerika. Ein orsøk til hetta er, at tey síggja veruleikan bert við støði í egnum fatanum og fyri- treytum. Hetta kallast etno- sentrisma. Tað eru nógv íðin tals- fólk fyri toleransu í Evropa. Men tíverri verður tað, sum prædikað verður, ikki víst í verki. Toleransa eigur at verða víst fyri øllum fatan- um og fólkum. Tað er spell, at tann evropeiska tolerans- an ikki røkkur yvir um Atlantshavið. Kristnu virðini Tað vóru ikki búskaparmál, sosialmál ella heilsumál, ið avgjørdu amerikanska for- setavalið. Nógvir politiskir eygleiðarar vóður kløkkir, tá ið tað gjørdist greitt, at tað vóru virðisspurningar, sum avgjørdu valið. Bush legði stóran dent á, at búskapurin var í tryggum hondum og at hann var rætti maðurin at halda áfram við stríðinum ímóti yvirgangi. Kerry vísti á, at arbeiðsloysið er vaksið meðan Bush hevur verið forseti. Eisini legði Kerry dent á, at kríggið í Irak gongur alt annað enn væl. Fyri nógvar amerikanskar veljarar vóru onnur mál, sum høvdu størri týdning, nevniliga moralsk virði. Flestu politisku eygleið- ararnir vóru samdir um, at tað vóru tey evangelisku kristnu, sum avgjørdu val- ið. Mótstøðan ímóti fostur- tøku og mótstøðan ímóti hjúnabandi millum sam- kynd var so stór, at milli- ónir av amerikanararum, sum ikki høvdu ætlað sær at farið á val, fóru á val kortini og atkvøddu fyri kristnu virðunum og George W. Bush. Demo- kratarnir høvdu undirmett týdningin av moralsku virðunum og teimum evan- gelisku kristnu. Avleið-ing- arnar av hesum gjørdist ein vanlukka fyri demokratar- nar. Í Føroyum kunnu vit fegnast um, at tey kristnu moralsku virðini ikki eru kastað fyri borð. Men vit vita, at tað eru kreftir í okk- ara landi, sum við religi- øsum ídni gera alt tað, tey eru ment, fyri at leiða før- oysku tjóðina ta leið, sum amerikanski veljarin segði nei til. Vit føroyingar hava meira í felag við amerikan- arar, tá ið talan er um moralsk virði, enn við evropearar. Tað fer eitt stríð fram í Føroyum í dag um okkara grundarlag sum fólk. Velja vit tey kristnu og tryggu virðini ella verðsligu humanistisku virðini? Um vit velja at byggja okkara land á humanistisk og relativistisk virði, fer hetta at gerast ein vanlukka fyri okkara land. Tá byggja vit hús á sandi. Hetta húsið fellur. Um vit áhaldandi velja at byggja land okkara á kristnu virðini og tann siðaarv, ið flestu føroyingar virðismeta, byggja vit hús á hellu. Hetta húsið fellur ikki, tí tað er grundað á hellu. Útvaldar keldur: Babington, Charles og Juliet Eilpern: Rightward Shift May Squeeze Centrists.Washington Post, 4. november 2004. Broder, David S.: Need to Connect With Religious, Rural Vpters Noted. Washington Post, 4. november 2004. Forelle, Charles o.a.: Gay Agenda Is seen as Rallying Point. The Wall Street Journal, 5. november 2004. Frum, David: The Right Man. An inside Account of the Surprise Presidency of George W. Bush. Weidenfield & Nicolson, London 2003. Frum, David: Astonishing Night When America Chose the Strong Man. American Enterprise Institute for Public Policy Research, 4. november. Høi, Poul: Kristne republikanere blæser til angreb. Berlingske Tidende, 5. november 2004.11.10 Høi, Poul: Demokraterne i den store Gud-alder. Berlingske Tidende, 5. november. Mansfield, Stephen: The Faith of George W. Bush. Charisma House, florida 2003. Seelye, Kathrine Q.: Moral Values Cited as a Defining Issue of the Election. The New York Times, 4. november 2004. Bush, toleransa og virði George W. Bush, afturvaldur forseti C M Y K 19 18